Vissa dagar är världens bästa, och man vill aldrig att dagen ska ta slut, andra dagar vill man bara försvinna . .

Jag har så mycket tankar imon mig, vet snart inte var jag ska ta vägen, känns som jag drunknar i mina egna tankar . .

Hur får man tankarna att försvinna? Kan man inte bara glömma och börja om på nytt?
Jag har alldeles för många tankar angående det förflutna, allt det som redan varit. .
Känns som jag har fastnat i tiden. Käns som att jag är fast, mellan då och nu .
Och jag har ingen som helst aning hur jag ska ta mig ur detta,
Jag har alltid föredragit att hålla mina problem inom mig, för mig själv, och att ta itu med dom ensam.
Men nu är problemen alldeles för svåra att hålla inne, och det är svårt att lösa dom ensam.
På något sätt har jag delat med mig en viss del av mina problem till andra, trots det så kvarstår problemen.
Jag kan inte riktigt sätta min fot på vad som är det stora problemet.
Om jag bara kunnat det . . .